Lyssnar på Linkin Park. Min arg-musik. Har funderat på om boxning skulle vara något för mig, för att få ut ilskan där också.
Den här veckan har jag blivit extremt arg och irriterad titt som tätt. Framför allt på pojkvännen när jag kommer hem på kvällen efter till exempel ett träningspass och känner att det liksom inte har "hänt" någonting hemma. Eller att det kanske inte skulle bli någon mat förrän långt senare på kvällen om inte jag ser till att vi drar igång matlagningen. Skulle behöva mer stöttning nu. Alltså mer, som i mer än normalt, för att jag mår som jag gör. Istället känner jag att mina krav på ordning och reda runt omkring mig är högre än någonsin, och att jag är väldigt ensam. Samtidigt vet jag att jag inte kan kräva att omgivningen ska hjälpa mig. Jag måste lita på mig själv först och främst.
Mår sämre nu, den här veckan. Har en inneboende stress igen som jag har svårt att göra mig av med. Jag blir av med den när jag går på yoga eller tränar på annat sätt, men så fort jag har kommit innanför dörren hemma igen så är lugnet som bortblåst och ersatt av aggression istället. Det gör mig ledsen.
Tror att jag känner mig stressad över att det är december, födelsedagsfiranden, julbord, julstök, mycket planer helt enkelt. Planer som traditionellt har varit väldigt förknippat med prestationer, höga krav och perfektion för mig och min familj. Jag orkar inte det nu. Och så är tanken att jag ska börja jobba på 25 % i januari sen. Får lite magont vid tanken på det. Jag är inte redo. Jag behöver mer hjälp.
Känner mig gråtfärdig. Känns som att det är mycket gråt på insidan som tydligen har ackumulerats där de senaste veckorna som väntar på att komma ut. Och jag visste väl att det skulle komma bakslag, att allt inte skulle bara gå uppåt och bli bättre just nu, men det känns ändå tungt.
Sa till pappa att jag kanske skulle känna att det vore enklare att komma och jobba på hans företag under våren istället för att gå tillbaka till mitt nuvarande jobb. Det var självklart okej. Men han hade invändningar om att jobba så lite per dag, vore det inte enklare att jobba många timmar typ var fjärde dag då? Nej, jag orkar inte. Då får jag höra att fan, jag är ju ung och måste väl börja jobba igen någon gång? Eller nej, utan frågetecken förresten.
Ja, jag är ju ung. Men nej, jag mår så jävla dåligt att jag kanske inte kan jobba igen på länge, och jag måste ta hand om mig själv nu.
Känner mig gråtfärdig. Känns som att det är mycket gråt på insidan som tydligen har ackumulerats där de senaste veckorna som väntar på att komma ut. Och jag visste väl att det skulle komma bakslag, att allt inte skulle bara gå uppåt och bli bättre just nu, men det känns ändå tungt.
Sa till pappa att jag kanske skulle känna att det vore enklare att komma och jobba på hans företag under våren istället för att gå tillbaka till mitt nuvarande jobb. Det var självklart okej. Men han hade invändningar om att jobba så lite per dag, vore det inte enklare att jobba många timmar typ var fjärde dag då? Nej, jag orkar inte. Då får jag höra att fan, jag är ju ung och måste väl börja jobba igen någon gång? Eller nej, utan frågetecken förresten.
Ja, jag är ju ung. Men nej, jag mår så jävla dåligt att jag kanske inte kan jobba igen på länge, och jag måste ta hand om mig själv nu.
Kommentera