fikaphilosophy.blogg.se

 

Okej, så, för att kunna leva ett helhjärtat liv måste vi våga vara sårbara. Ofta förväxlar vi sårbarhet med svaghet, kanske för att vi är rädda för att känna oss otillräckliga. Och otillräckliga känner vi oss ganska ofta. Dessutom kallas vi självupptagna, vilket ofta förknippas med usla beteenden så som storhetsvansinne, fastän det egentligen oftast beror på en rädsla för skam. Och skam är nästa del som Brené Brown skriver om i sin bok om sårbarhet.

Hur väl man tål skam är nyckeln för den som vill bejaka sin sårbarhet, skriver hon. "Om vi hela tiden är rädda för vad folk ska tycka kan vi aldrig öppna oss. Att 'inte vara bra på sårbarhet' är ofta detsamma som att vara riktigt bra på skam."

Riktigt bra på skam kan man ha blivit till exempel om man ofta har fått höra att man borde skämmas. Då blir det svårt att känna att man duger.

"Att visa upp något som man har skapat är en känslig men livsviktig aspekt av att leva engagerat och helhjärtat. Det är själva definitionen av att göra något med stort mod. Men beroende på hur du har blivit uppfostrad och hur du ser på världen har du medvetet eller omedvetet förbundit ditt inneboende värde med det mottagande som din produkt eller ditt konstverk kommer att få. Med andra ord: om de älskar den har du ett värde. Om de inte älskar den är du värdelös."

Om vi genom livet överlag har kopplat ihop vårt egenvärde med det vi har skapat, och folk ofta har älskat det vi har skapat, då blir problemen ännu större. För då har vi överfört vårt egenvärde till vad andra människor tycker. "Du har blivit slav under kravet att 'behaga, leverera och prestera'."

 

Yes ma'm.

 

Är man medveten om skammen och bra på att tåla den blir scenariot istället att man fortfarande förstås vill att andra ska gilla det man har gjort, men ens egenvärde ligger inte i potten. Man vet att man är någonting mycket mer än det man har skapat. Det blir ändå ett nederlag och en besvikelse om dina vänner eller kolleger inte delar din entusiasm, eller om något går dåligt, men din insats handlar om vad du gör, inte om vem du är.

Brené berättar om vad gremlins är och att ett smart sätt att fråga om de där ljudslingorna - budskapen om tvivel och självkritik som vevas runt i huvudet på oss - är att fråga vad dina gremlins säger. Kanske säger ljudslingan som drar igång i mitt huvud när jag får kritik eller ogillande att jag är värdelös. Att ingen bryr sig om det jag vill visa.

Det är viktigt att prata om vad skammen säger och förstå våra skamkänslor. "Det är nämligen inte alltid som skammen har utlöst av en viss situation eller en viss tillrättavisning. Ibland kommer sig skamkänslorna av att vi spelar upp ljudslingor som präntades in i oss när vi var små, eller som vi helt enkelt har snappat upp i den omgivande kulturen." Känner verkligen igen mig i detta.

"Om vi vill kunna ta oss igenom de jobbiga besvikelser och känslor och tårar som är oundvikliga inslag i ett helhjärtat liv kan vi inte tänka att ett nederlag är detsamma som att inte förtjäna kärlek, tillhörighet och glädje. Tänker vi så kommer vi aldrig att våga öppna oss och försöka igen."

"Skamtålighet är detsamma som att kunna säga: 'Det här var jobbigt. Jag är besviken, ja, rent ut sagt förvivlad. Men framgång och erkännande och bekräftelse är inte de värderingar som driver mig. Det jag värderar högst är mod, och nu var jag modig."

Alla känner skam, skriver hon. Men det finns många sätt att resonera kring skam. För det första är skam en rädsla för att bli bortstött. Vi är psykologiskt, känslomässigt, tankemässigt och andligt förprogrammerade för gemensap, kärlek och tillhörighet. Gemenskap är, tillsammans med kärlek och tillhörighet, anledningen till att vi finns till och det som skänker mening och innehåll i våra liv. Skam är rädslan för att förlora den anknytningen - det är rädslan för att något som vi har gjort eller misslyckats med att göra, ett ideal som vi inte har levt upp till eller ett mål som vi inte har uppnått, gör oss ovärdiga att höra ihop med andra."

Brown's definition: "Skam är en mycket smärtsam känsla eller upplevelse av att vara misslyckad och därmed inte förtjäna kärlek och tillhörighet."

 

Det finns massa skamområden, såsom utseende, arbete, familj, hälsa, sex, fördomar, osv., och några exempel på vad skam är kan vara att bli uppsagd och tvingas berätta det för andra, att skrika åt andra, att vara utblottad, att bli lämnad, osv.

Skam är dock inte samma sak som skuld, förudmjukelse och genans. Jag personligen har svårt att skilja på just skuld och skam.

Skuld = Jag gjorde fel.
Skam = Det är fel på mig.

Om du har glömt att du skulle träffa en kompis och äta lunch och kommer på det sen och i ditt inre samtal säger: "Jag är en sådan idiot" eller något i den stilen, då är det skamkänslor. Men om du istället säger "Jag fattar inte hur jag lyckades med det" så är det skuldkänslor. När vi känner skam försöker vi oftast skydda oss själva genom att lägga skulden på någon eller något. När vi ber om ursäkt för något som vi har gjort, gottgör det eller ändrar på ett beteende som inte stämmer överens med våra värderingar, då är det ofta skuldkänslor som är drivkraften. På så sätt kan skuld vara mer positiva än skam. Skam är inte sammankopplat med några positiva följder, alls.

Förudmjukelse är också bättre än skam, för då intalar vi oss att det inte handlar om oss. Vi känner oss orättvist behandlade, förudmjukade. Genans är än mindre allvarligt.

 

Jag tror att jag oftast känner skuld. Men att jag också ganska ofta känner skam. Ibland känner jag förudmjukelse. Jag har blivit allt bättre på att istället för att känna skuld eller skam känna förudmjukelse istället, förmodligen med hjälp av kritiskt tänkande som beskrivs nedan. Om jag till exempel får skäll för att jag inte hjälper till med någonting som jag inte från början har sagt att jag ska hjälpa till med eller som det är orimligt att jag kan förväntas hjälpa till med känner jag att det är orättvist och förudmjukande. Men ibland, om jag till exempel får en kommentar om att jag borde kunna börja jobba snart för att jag ju är ung, då händer det att jag känner skam och att jag inte duger som jag är. Jag tror att jag känner ganska mycket skam just över utmattningen.

"Att tåla skam handlar inte om att skapa motstånd. Motstånd är inte ett alternativ. Skamtålighet är förmågan att förbli sig själv när skamkänslorna kommer, att ta sig igenom själva upplevelsen utan att offra sina värderingar och att komma ut på andra sidan skammen med större mod, medkänsla och samhörighet än man hade när man gick in i den.

 

 

 

Jag kände skam idag och försökte göra steg 1 framför allt, alltså känna skammen rent fysiskt och dess orsak. Skammen kändes i magen och i halsen. En stark känsla av att vara skamsen, helt enkelt. Jag andades högre upp i bröstet, magen frös fast. Jag spände käkarna och fick en klump i halsen.

 

Terapeut-Anna och jag har ju enats om att jag är väldigt bra på att känna skuld. Men jag är nog väldigt bra på skam också. Därför vill jag bli mer skamtålig.

Fortsättning följer, måste läsa vidare först!