fikaphilosophy.blogg.se

En Melissa Horn-morgon.
Med hår som blåser mig i ansiktet. 
En sliten Erica. 
Peppad, redo och utvilad för en ny jobbhöst. 
Eller inte alls. 
Alltid samma sak. 
Prestationskrav som driver mig till utmattning.
En välsignelse och en förbannelse att vara så driven som jag. 
Ambitiös, duktig och slutkörd. 
Både vill och vill inte bara ligga i soffan.
Både vill och vill inte träffa alla intressanta personer som jag träffar, skriva alla inlägg som någon kanske läser, lägga manken till för att få oss på fötter igen. 
Tänker på hur fejk allting är. 
Hur jag kan ta glada, starka bilder och låta peppad, se mitt namn på baksidan av Dagens Industri och alla vänner som tror att jag är någon sorts superkvinna. 
När jag i själva verket ligger under stenen var och varannan dag. 
Jag är ju sådan. 
Starkskör. 
Inser ibland att det inte är något fel med det, hör min pojkvän säga att det är en av de saker han älskar med mig, men ändå känns det oftast som en last. 
För alla andra orkar ju. 
Precis hela tiden. 
Det är bara jag som behöver vila, som inte vågar, kan, orkar eller klarar av. 
Eller inte alls. 
Alltid samma sak. 
Om bara vettet och känslan kunde samarbeta lite bättre. 
Om bara kroppen kunde prata med ord som vi förstår innan den lamslår oss helt. 
Om bara. 
Eller inte alls. 
Funderar på om det här med semester verkligen är en sådan bra idé, eller om vi inte egentligen bara borde skippa det.
Bara köra på. 
Så att vi slapp ångesten när den väl tar slut. 
Så att vi slapp en Melissa Horn-morgon som den här. 
En i raden av många den här hösten. 
En i raden av många i resten av mitt liv. 


Jag hade haft sex veckors semester men var ändå helt slut igen efter bara några dagars jobb. Och innan semestern hade jag många dagar då jag låg "under stenen", då jag inte orkade jobba utan åkte hem och antingen bara grät eller läste böcker och tyckte synd om mig själv. Jag var dessutom stressad inför semestern, vilket låter helt knäppt. Jag var stressad för att nu jävlar skulle jag ju hinna bli utvilad. Samtidigt hade jag så mycket planer för semestern redan. En av de där dagarna innan semestern läste jag lite i boken "Good enough" som handlar om perfektionism, och då kom jag till insikt om att jag är en perfektionist med höga krav även på min fritid. Inte bara i jobbet, och så vidare. Bestämde mig då för att låta de sista två, ännu oplanerade, veckorna av semestern skulle få förbli så. Och det var nog tur det, hade jag inte tillåtit mig att stanna till på en och samma plats ute i skärgården de veckorna hade jag antagligen mått ännu sämre sen. 

Jag la upp den här texten på Facebook några veckor efter att jag hade skrivit den, en dag då jag bara blev så himla trött på att upprätthålla någon typ av fasad och på så sätt bidra till bilden av den perfekta människan som inte finns. Hade fått höra av en kompis att en av mina bekanta från gymnasiet hade sagt angående mig att "den där tjejen går det minsann alltid bra för" och jag kände att jag måste dela med mig av den svåra sidan också. 

Fick mycket fin respons på inlägget. Många kände igen sig. En gammal bästis som jag inte hade pratat med på länge hörde av sig. En bekant från Norge hörde av sig. Flera skrev och påminde om att "alla andra" inte heller orkar, även om det kan kännas så. Den längsta kommentaren fick jag av en bekant som jag verkligen knappt känner, men som uppenbarligen har skapat sig en ganska stark bild av mig ändå: 

"Det är en styrka att omfamna sin skörhet Erica. 

Du ÄR en superkvinna, på alla sätt - även de sköra. 
Du är ett geni - även på det (ibland) oönskvärda. 

Ge dig själv en stund att reflektera över allt gott du utstrålar. 
Egenskaper som ambitiös, duktig, trevlig, hjälpsam, lyhörd, omtänksam, lojal, envis, glad, 
stark och modig. 
Detta är några av de fantastiska egenskaper du har inom dig, och som du delar med dig av varje dag. 
De fullkomligt strålar ut ur dig!
Du ger så mycket till så många människor hela tiden Erica. 

Din energi är otroligt omfattande!
Du besitter en enorm mängd energi, och du har en effektiv omsättning på den. 
De flesta andra människor har inte samma kapacitet och omsättning på sin energi som du har. 
Därför ska du inte jämföra dig med dem angående huruvida du orkar, klarar av eller liknande. 
Ju mer omsättning på energi du har, desto mer vila behöver du. 

Anledningen till att du tycker allt är fejk beror enbart på en sak. 
Din ärlighet. 
Folk ser bara din supersida. 
De ser inte din sköra sida när du är ensam. 
Du tycker därför att det blir fejk, för du förmedlar inte HELA sanningen. 
Din ärlighet vill visa hela sanningen, annars är det "fejk". 
Men ingenting är fejk Erica. 
Allt din supersida gör är på riktigt!
Allt din sköra sida gör är på riktigt. 
Allt är på riktigt. 
Det är bara din fina ärlighet som vill visa en balanserad sanning som gör att du tror det blir "fejk". 
Men kanske räcker det att du och dina absoluta närmsta har den balanserade sanningen?
Ge din ärlighet ett dispanskort. 

Om din hjärna funderar i banor som att det vore bättre att inte ta semester, utan bara köra på istället...
Då har du ett starkt bevis på att din hjärna behöver semester. 

Ta en dag i taget. 
Var snäll mot dig själv, och ge dig själv en lång kram. 
Ta till dig av andras komplimanger. 
Tillåt dig själv att tycka att det du gör är bra. 
Din jantehjärna får helt enkelt acceptera att du är grymt cool och framgångsrik. 

Du är älskad precis som du är av människor omkring dig. 
Var stolt över dig själv!

Du är en RIK, RIKtig och framgångsRIK person eRICa!

Du är ett geni!"

Så himla fint och snällt. Försöker ta till mig mycket av detta. Framför allt försöker jag ta in att ett flertal människor runt omkring mig oberoende av varandra säger att jag är modig. Det är skönt att tänka på de gånger jag känner mig svagast i världen.