Idag blir det begravning. Blombegravning. Pojkvännen har råkat ta död på min orkidé, min kära vän som jag har hållit vid liv i flera år och fått att blomma om tre gånger. Hela kvisten med alla blommor åkte av. De vilar nu i en sista vila i en liten vas med vatten. Jag spelar Fred Åkerströms Jag ger dig min morgon. Min lycka bor i de minsta ting, såsom i en orkidé som jag har fått att blomma om, och mitt hjärta slits itu för de minsta saker, såsom för en orkidé som har agerat sällskap och behövt mitt omhändertagande i några år för att sedan tas sönder obarmhärtigt. Nu återhämtar den sig nog inte mer, jag har i vilket fall inget fönster till övers där den kan få stå och vara ful i ett helt år minst. Och jag förväntar mig inte att min pojkvän ska förstå sig på det här, jag är övertygad om att det finns andra där ute som skulle gråta över en blomma precis som jag. Häromdagen grät jag ögonen ur mig över min nya frisyr. Det är inte fånigt. Det är vackert. Och blomman var så vacker. Jag hade precis städat undan adventsljusstakarna och orkidén spelade den vackraste rollen i sovrumsfönstret. Nu ekar där väldigt tomt.
Vila i frid, min älskade blomma. Du spred glädje och mening till mitt liv.
Kommentera