Ett av mina nyårsmål det här året är att vara sann mot mig själv. Att ta beslut utifrån mig själv, mitt egenvärde, min medkänsla och min sårbarhet. Inte utifrån vad andra kanske skulle tycka att jag borde göra eller vara. Frågan är, vad innebär det för mig?
Jo, det innebär till exempel...
♥ Att vara stolt över, stå för och värna om att jag är en introvert person, även om jag oftast upplever och tänker att det är någonting fult, tråkigt och dåligt i andras ögon och samhällets mening att vara det. För det spelar ingen roll om det ens är så eller inte, jag mår bäst av att värna om detta och tillåta mig själv att vara det, för annars är jag både osann mot mig själv och utsätter mig själv för påfrestningar som dränerar mig på energi, och det blir inte bra vare sig för mig eller för andra. Jag duger precis som jag är, även som introvert. Att jag är introvert kanske är en av mina styrkor, rent utav. Det innebär dessutom inte att jag är vare sig osocial eller blyg, det innebär bara att jag också älskar tystnad och lugn emellanåt, för det är där jag tankar mig energi som allra mest. Att våga stå för detta och inte bortförklara mig eller försöka att dölja denna sida hos mig är att vara sann mot mig själv. Att låta mig själv få vara den jag är.
♥ Att vara stolt över, stå för och värna om att jag tycker om små, kanske för andra obetydelsefulla, detaljer i livet, så som att ha det fint runt omkring mig, att njuta av en blygsam men fin utsikt eller att lägga upp maten på ett visst sätt på tallriken. Inte ta åt mig och känna mig som en sämre människa om någon kommenterar på att det är oviktigt och fånigt.
♥ Att erkänna för mig själv och andra när jag behöver vila och återhämta mig, och inte känna mig som sämre för det eller få dåligt samvete för att det är på det viset.
♥ Att bara tacka ja till saker för att jag faktiskt vill det, inte för att andra tycker att det vore coolt/bra/framgångsrikt och vad jag borde göra. Som att till exempel hålla i en presentation, eller att tacka ja till ett visst jobb, gör jag det för att det är coolt och framgångsrikt i andras ögon, eller för att det också är det i mina egna? Om jag gör saker för att jag faktiskt vill göra dem är det enklare för mig själv att känna mig trygg och nöjd i situationen. Det är också skillnad på att tacka ja till att exempelvis hjälpa en annan människa för att jag genuint vill hjälpa denna människa, eller för att jag är rädd för att få för mycket dåligt samvete och skit för om jag inte gör det.
♥ Att erkänna för mig själv och andra samt stå för att jag inte alltid vill ta störst ansvar för saker och ting, att jag inte måste vara den mest engagerade utan ibland också bara vill få stå lite i bakgrunden och vara en nobody och inte bestämma ett skit.
♥ Ifrågasätta mig själv om jag försöker göra någonting perfekt för att jag själv vill att det ska vara perfekt, eller om jag gör det för andras skull, för vad andra eventuellt ska tycka? För att få beröm och bekräftelse och känna mig duktig utifrån det? Och svara ärligt.
Kommentera