Idag var jag och min pojkvän på anhörigträff på stressmottagningen, eftersom en när och kär till mig går där nu. Det var ju dock lika mycket till för mig som sjuk och för min pojkvän som anhörig till mig som vi var där.
Det mesta som sades var förstås bekant för mig. Det var intressant att höra de anhörigas frågor dock, och se hur utmattningssyndrom beskrivs ur stressmottagningens perspektiv till några som inte kan eller vet någonting om det. Det var också en inre resa för mig att återigen genomleva förloppet och alla symtom, vilket jag liksom gjorde medan de beskrev det hela. Fick ont i magen och tårar i ögonen. Det är förknippat med så mycket smärta och sorg, men samtidigt också befrielse och mening.
Några nya sätt att tänka fick jag också med mig, som till exempel:
Den aktivitet som är bakom en får bestämma hur återhämtningen ser ut. Soffhäng är inte alltid den bästa återhämtningen. Har aktiviteten i sig inneburit mycket stillasittande och att stirra på en skärm så kanske återhämtningen inte innebär att sitta still i soffan och stirra på en annan skärm. Men om aktiviteten har varit väldigt rörlig eller på annat sätt intensiv kanske det är det. Om aktiviteten har tagit mycket emotionell energi behöver återhämtningen ladda sådan energi. Och det gäller att fundera på vilken typ av återhämtning som fungerar för mig vid olika tillfällen. Jag inser att för mig är dansandet i mitt vardagsrum när jag kommer hem efter jobbet kanske i själva verket en mycket viktig återhämtning, även om jag egentligen samtidigt är trött. Att sjunga och dansa är en motpol till seriöst och återhållsamt kontorsjobb. Ensamtid är viktigt efter sociala interaktioner. Och så vidare.
Nu tänker jag en tanke att (fyll i). Ett annat sätt att tänka och känna, istället för att fastna i tankar. "Jag stör ihjäl mig på min pojkvän" och "Nu tänker jag en tanke att jag stör ihjäl mig på min pojkvän" kan skapa olika typer av processer inuti med olika resultat. Att tänka att man tänker en tanke kan ofta skapa en välbehövlig distans. Inte minst när tankarna är destruktiva och elaka mot en själv, så som "Jag suger" eller "Nu tänker jag en tanke att jag suger". Jag vill nästan automatiskt bemöta tanke nummer två med "Nämen, det är väl onödigt" eller "Nämen, så är det ju inte alls". Defusionera tankar.
Attackdammsuga. Ett roligt sätt att beskriva dammsugning med frenesi, uppdragna axlar och spända muskler. Som inte sällan bidrar till frustration och ilska, för dammsuger man på det sättet och kommer in i ett trångt parti är det närmare till att skrika "vad fan vad det är trångt här då!" än om man med avslappnad kropp och långsammare svep lite harmoniskt dammsuger golvet. Kan appliceras även på andra sysslor. Öva på att göra vardagliga sysslor och rörelser med medveten kropp och andning.
Riktad värdehandling, eller någonting i den stilen. Helt enkelt att handla utifrån sina egna värderingar. Som jag varit inne mycket på hela sjukskrivningen, bara ett annat sätt att formulera det på.
Nu skär jag sallad. Att säga vad man gör när man blir avbruten, både för att markera mot omgivningen att man är upptagen med någonting, för att påminna sig själv om att hålla fokus och inte glömma vad man håller på med, och ett sätt att öva att göra en sak i taget på.
Dela upp en aktivitet, gör inte klart direkt. Öva på att bestämma att nu ska jag putsa fönster i trettio minuter, sedan ta paus i femton minuter, och faktiskt göra det, även om du känner att du har energi att hålla på längre, även om du bara vill vara klar. Öva på att inte alltid göra klart innan du belönar dig. Kan enkelt appliceras på jobbuppgifter tänker jag.
Hitta en balanserad energinivå. Det innebär att göra mindre de dagar man har energitoppar, men kanske också att göra mer när man har energidalar. För att hitta en mer jämn nivå.
Imorgon ska jag till terapeut-Anna för första gången sedan jag började på mitt nya jobb. Det ska bli väldigt skönt och välbehövt.
Kommentera