Någon gång i september, när solen fortfarande värmde och jag precis hade kraschat och blivit sjukskriven, skrev jag ned mina tankar om vad framgång är för mig, utifrån Michaela Fornis bok "Jag är inte perfekt, tyvärr". Såhär lät det.
Min vision om framgång
Om det inte vore för andras åsikter och samhällets normer hade jag nog inte ens gått på Handels.
Framgång för mig handlar inte om pengar, makt och coolhet.
Framgång för mig är att göra någonting man själv verkligen vill och mår bra av. Som James i Göteborg, som kör buss. Kan vara avundsjuk på en sådan enkel sak ibland.
Framgång för mig är att må bra och vara stolt över sitt jobb och sitt liv.
Tid är viktigare än pengar.
Relationer är viktigare än allt.
Att bli VD på mitt nuvarande jobb vore en stor framgång - i andras ögon. Men i mina? Mja, nej. Det skulle innebära att jag får göra mer av det jag tycker är tråkigt - ekonomi, personalansvar och möten - och mindre av det jag tycker är roligt - skriva, designa.
Framgång för mig är ett liv i harmoni och balans.
Ett fint hem där jag trivs.
Tid att träna, baka och läsa.
Arbeta med ett jobb som tillåter mig att må bra.
Handels mått på framgång har ju aldrig tilltalat mig.
När Malin påminde mig om hennes upplevelse av att servera på ett Handels-event (där hon kände att alla såg ned på henne för att hon gjorde någonting så simpelt som att servera) blev jag påmind om att jag inte vill vara en sådan människa.
Jag vill få vara en helt vanlig 25-åring. Som inte måste rädda hela världen. Utan som kanske bara är en helt vanlig anställd.
Att gå till jobbet med glädje. Inte tyngd av ett oönskat ansvar. Utan att vakna med en klump i magen.
Det är inte rimligt att försöka kunna mer och vara duktigare än någon med 20-40 års längre erfarenhet. Ändå försöker jag det. Istället för att bara tillåta mig själv att vara där jag är, och lära mig i min takt.
Framgång för mig är att fredagskänslan kan infinna sig, att belöna sig för ett gott utfört arbete, att känna mig tillräcklig och okej.
Ett fint hem där jag trivs.
Tid att träna, baka och läsa.
Arbeta med ett jobb som tillåter mig att må bra.
Handels mått på framgång har ju aldrig tilltalat mig.
När Malin påminde mig om hennes upplevelse av att servera på ett Handels-event (där hon kände att alla såg ned på henne för att hon gjorde någonting så simpelt som att servera) blev jag påmind om att jag inte vill vara en sådan människa.
Jag vill få vara en helt vanlig 25-åring. Som inte måste rädda hela världen. Utan som kanske bara är en helt vanlig anställd.
Att gå till jobbet med glädje. Inte tyngd av ett oönskat ansvar. Utan att vakna med en klump i magen.
Det är inte rimligt att försöka kunna mer och vara duktigare än någon med 20-40 års längre erfarenhet. Ändå försöker jag det. Istället för att bara tillåta mig själv att vara där jag är, och lära mig i min takt.
Framgång för mig är att fredagskänslan kan infinna sig, att belöna sig för ett gott utfört arbete, att känna mig tillräcklig och okej.
Kommentera