fikaphilosophy.blogg.se

Allt känns liksom ganska svårt, läskigt och ovisst just nu.

Är stolt och glad över att jag har kommit igång på 25% igen men det är svårt, aj så svårt att inte göra det och samtidigt falla tillbaka in i gamla mönster. Har heller ingen energi till övers åt att läsa min självhjälpsböcker, reflektera, meditera, och sånt som jag behöver.

Glömde visst lite bort att allt inte bara kommer att lösa sig och vara bra nu för att jag börjar jobba, kampen fortsätter ändå. Måste fortsatt öva mig på att säga nej, vara annorlunda, sann mot mig själv och hushålla med energin. Hantera andras reaktioner på detta, reglera mitt dåliga samvete och våga vara självisk.

 

Dessutom har jag inte många tider kvar med någon av mina terapeuter och det är läskigt. Jag är ju inte färdig bara för att jag börjar jobba igen?! Snälla, vill få vara under någons vinge ett bra tag till.

Min beslutsamhet sitter fast någonstans mitt i en trade-off mellan att stanna kvar på mitt nuvarande jobb ett tag till för att hinna göra en upptrappning i tid i lagom takt, och mellan att börja på mitt nya jobb så snart som möjligt för att det.. känns bättre. Kan inte bestämma mig, vill att någon som vet ska bestämma.

 

Det är svårt att vara på mitt gamla jobb för min gamla chef ger mig ångest. Han representerar liksom allt det som fick mig att må dåligt på något vis, även om det känns elakt att säga så. Men terapeut-Anna säger att det inte är konstigt om jag känner ilska och frustration vid tanken på honom. Han får tyvärr vara den symbolen. Följaktligen skjuter mina stressnivåer i höjden så fort jag ser honom. Och det faktumet gör att jag kanske borde börja på nya jobbet asap. Fast är jag redo?

 

Åh, så många frågetecken och så få svar.

 

Jag antar att tiden bara får utvisa hur det blir. Och att jag inte kan vänta med att ta ett beslut om när jag ska byta jobb för att jag söker det perfekta beslutet, för det optimala beslutet finns ändå inte. Det är bara att ta något, och köra på det.

 

Det blir som det blir.