Livet rullar på. Jag trivs jättebra på jobbet. Det är roligt, det går bra. Det är lagom utmanande, tror jag. Jag är fantastiskt modig och duktig. Jag har lärt mig att jag faller in i gamla fällor så som att tacka ja till galor och mingel som jag sedan dyrt får ångra och undrar varför tusan jag tackade ja till från första början. Jag får betala med panikångest när jag bokar in en kväll med tv-inspelning direkt efter en lång jobbdag. Och då vet jag det sen. Men jag får också skratta hysteriskt i famnen på min pojkvän, le på cykeln på väg hem från jobbet, känna glöd innanför brösten när jag ägnar mig åt mina arbetsuppgifter och en enorm stolthet över att jag lever och går upp ur sängen varje morgon och tar mig till ett jobb som jag faktiskt klarar av.
En avstämning med min vidmakthållandeplan är dock på sin plats idag, och när jag läste den blev jag varse om att jag framför allt behöver fokusera lite mer på följande bitar framöver:
♥ Att identifiera och inte falla för bekräftelsemanipulationer. Det är som sötsaker för mig att få höra att jag är duktig på någonting och därmed bli ombedd att göra någonting igen, "du som är så bra på det här". Åsa skrev ju om det i boken om återgång till arbetet och jag inser nu hur enkelt det är att falla dit. "Se sådana uttalanden som 'Du som är så bra på det här, skulle du kunna...' som en signal till eftertanke. Särskilt om de är förknippade med en känsla av att väldigt gärna vilja åta sig uppgiften. Då gäller det att fråga sig 'Varför vill jag säga ja? Varför ska jag göra detta?'"
♥ Betänketid! Jag har typ helt glömt bort och missat denna bit. Både på jobbet och i andra situationer. Jag ska ju be om betänketid istället för att svara på snabb impuls! Fundera över - har jag tid, orkar jag, för vem gör jag det, är det min uppgift, är det viktigt? Ge mig själv betänketid, andrum och en chans att stanna upp och processa information och känslor när någon säger någonting som gör mig upprörd, ledsen eller besviken. Detta är nog mest svårt för att jag trots allt ändå vill vara lite till lags och vara flexibel och ja-sägare som ny på jobbet. Men kan nog börja laborera med detta nu.
♥ Uttala gränser istället för att fråga efter dem. Föreslå villkoren kring mina åtaganden som påståenden istället för frågor. Föreslå själv när jag kan göra klart en uppgift istället för att fråga när den ska vara klar. Hallå, jag hade ett ypperligt tillfälle idag men gjorde precis tvärtom..!
♥ Och faktiskt också, göra saker långsamt. En sak i taget. Inte smsa samtidigt som jag går, stå still och glo vid ett övergångsställe, låta en hemsideflik ladda i taget. Jag trodde att detta skulle sitta mer i ryggmärgen än det gör för så fort jag nu har mer energi och orkar bättre så börjar jag visst tumma på dessa saker.
♥ Vill även försöka viga lite mer tid åt meditation och yoga.
Saker jag har varit bra på att öva mig på hittills dock: Att sätta gränser, så som att tala om att jag behövde ta en timmes sovmorgon för att orka med en gala på kvällen, eller som att stå på mig med belysningen på arbetsplatsen. Att hushålla med min energi. Att ta mikropauser. Att inte ta ansvar för allt, låta andra styra och ha kontrollen.
Heja mig.
Kommentera