fikaphilosophy.blogg.se

 
Boken Introvert - den tysta revolutionen av Linus Jonkman har lärt mig så otroligt mycket. Därför vill jag, likt hur jag gör med boken Mod att vara sårbar, skriva ned mina tankar och insikter om allt utifrån de markeringar som jag har gjort i marginalen under tiden jag läser. Jag har läst ut hela boken redan, och det är en hejdundrans massa markeringar, så jag gissar att det här blir del 1 av flera delar på ämnet, hihi.

 

 

Ovanstående frågor och påståenden är sätt att ta reda på om du är introvert i begreppets egentliga mening. Det handlar nämligen om vad du gör när du får välja, vad du väljer att göra som avkoppling och varifrån du får din energi. Inte om hur blyg, social eller utåtriktad du är, som många nog tror och som även jag trodde länge under min uppväxt. Dessutom, som Jonkman skriver, innebär inte att vara social nödvändigtvis att man är social kompetent. Man kan absolut vara introvert och social kompetent samtidigt, precis som man kan vara extrovert och socialt inkompetent fastän social. 

 

 

Introversion handlar dock inte bara om huruvida man tycker om att vara ensam eller inte, det har betydligt fler sidor. Jonkman skriver att det påverkar våra styrkor, talanger, relationer, vår hälsa och en uppsjö med andra aspekter av våra liv. Han är rentav övertygad om att det är det som mest definierar oss som personer. Jag börjar bli benägen att hålla med. Intressant nog är vi ändå många som missar, glömmer bort eller tränger undan att vi är introverta, trots att det kanske är det starkaste draget i vår personlighet. Hur kan det komma sig? 

 

Extroversion har blivit det som premieras i samhället. Så har det varit sen typ.. Ja, men hela min uppväxt iallafall. Jonkman beskriver det på många olika sätt, hur det har blivit så, och intressant nog beskriver han också hur det på typ 20-talet snarare var introversion som var normen. Då förväntades barn vara tysta och bara tala när de blev tillfrågade, olikt dagens barn som uppmuntras att uttrycka sina åsikter och känslor hela tiden. Jonkman skriver att när mödrar idag tillfrågas om vad som är viktigast att lära sina barn handlar det om att barnen ska lära sig att säga ifrån och stå för sina åsikter, följa sin inre röst och våga sikta högt. 

 

 

Att extroversion premieras på de här sättet kan leda till att vi introverta missar, glömmer bort eller tränger undan vår introversion. Tråkigt och problematiskt nog. 

 

 

 

Jag upplever starkt att extroversion premieras i både det personliga och professionella, alltså både i det sociala och i arbetslivet osv. Jag har också därför kommit underfund med att jag har försökt tränga undan min egentligen ganska introverta sida och istället anpassa mig till den extroverta. Vilket är vanligt att man gör, när det ser ut såhär. Men det är skadligt, och det är det som Jonkman försöker få fram i sin bok. Han vill uppmuntra oss som har glömt bort vår introverta sida att våga ta den tillbaka, typ. Och vi är faktiskt drygt en fjärdedel av världsbefolkningen som besitter den mer introverta personligheten. Så det så. 

 

 

 

 

Att vara introvert betyder inte att jag inte gillar andra människor. Jag kan gilla sällskap precis lika mycket som en extrovert, men skillnaden är att det kan bli för mycket för mig som introvert. Och när batterierna tar slut är det lätt att, som Jonkman skriver, uppfyllas av en pessimism och cynism gentemot andra människor, eller att rent av råka avsky människor för en stund. "Jag vill vända bort blicken från samtalet och jag känner instinktivt att jag vill bort." Samtal i grupp med flera bullriga människor som gillar sin egen röst och inte släpper in andra, att bli avbruten hela tiden och stökiga miljöer med flera pågående samtal, hög bakgrundsmusik och klirrande disk är typiska situationer i vilka batterierna tar slut särskilt fort. En introvert gillar och behöver ha människor omkring sig, men det perfekta umgänget är mycket lösare i sin natur och innebär inte att man interagerar och kommunicerar hela tiden. 

 

En anledning till att extroversion premieras kan vara att dagens västerländska samhälle favoriserar sociala ideal, vilket blir problematisk för en introvert. Som introvert är det lätt att hamna på efterkälken och istället betraktas som oambitiös, blyg eller arrogant. Som ett resultat är det lätt att känna att det är fult att vara introvert. Rent av fel att vara introvert. För man undrar ju, vad är det för fel på mig som inte trivs i sociala sammanhang, när till synes alla andra gör det? Folk har dessutom en tendens att automatiskt tro att du är extrovert om du är framgångsrik. "I väst associerar vi framgångsbeteende med extroversion. Till dessa beteenden räknar vi ständigt nätverkande, tilltro till den egna förmågan, öppenhet, hög verbal förmåga, tävlingsanda med mera."

 

Jonkman beskriver hur skolan ofta är den plats där barn börjar få en uppfattning om hur man "bör vara", och därmed också den plats där vi ibland börjar förställa oss för att passa in. Och med tiden kan anpassningen dessvärre bli så inarbetad att man glömmer bort vissa sidor av sin personlighet. 

 

I dagens samhälle existerar dessutom en avsaknad av tystnad, vilket också blir problematiskt för den introverte, som får sin energi från tystnad istället för ifrån det talade ordet som för den extroverte. 

 

För att hitta tillbaka till sitt egentliga jag behöver vi "skala oss själva som en lök" skriver Jonkman. 

"Att komma ut som introvert är en tyst revolution. Det är inte en revolt i den klassiska bemärkelsen av att stå på barrikaderna eller att slå in dörrar. Den tysta revolutionen handlar inte om hur andra människor ser på dig, det handlar om hur du ser på dig själv. En extrovert människa behöver inte komma ut, för det beteendet är redan ett ideal. Däremot är jag säker på att det finns många låtsas-extroverta."

 

Jag är skyldig till detta. Jag är på många sätt låtsas-extrovert, inte minst på jobbet. Och jag har insett hur mycket det tär på mig. Det är därför dags för mig att ta till min tysta revolution. 

"Det finns en skönhet i att kunna identifera sig som introvert istället för att gå runt och fundera på ifall det är något fel på mig." 

 

 

 

Att vårt behov av aktivitet är lägre betyder inte att vi inte har lika mycket energi, dock. Vi bara investerar den annorlunda, i andra saker än det rent sociala. 

 

Vad gäller begåvning har det bedrivits mycket forskning kring hur introvertas och extroveras hjärnor arbetar med information. "Extroverta är snabba i tanken och trumfar introverta när det gäller det som sinnena tar in. /.../ När det däremot handlar om andra typer av uppgifter, det som kräver djupare, längre tankearbete seglar introverta ikapp illa kvickt. Vi tänker långsamt men i stora sjok. Introverta tar in mycket information i samma tankeprocess innan vår analys är klar." Vi kan också läsa av sociala situationer väldigt bra. "Detta antas höra ihop med att introverta observerar snarare än deltar. Vi noterar och analyserar reaktioner och beteenden från andra såväl som oss själva."

 

Fler av bokens beskrivningar av att vara introvert som jag känner igen mig i: 

 

 

Jonkman har med en modell i sin bok som beskriver fyra personlighetstyper utifrån två skalor - introvert/extrovert och stabil/instabil. Stabilitetet kan också beskrivas som neuroticism, vilket är en term som beskriver en människas benägenhet att uppleva och uppvisa negativa känslor. En neurotisk människa har lätt för att känna ilska, nedstämdhet och pessimism. Att vara introvert men instabil innebär således enligt modellen att man är melankolisk. "När den introverta sidan kombineras med låg självkänsla skiner en orolig personlighet igenom. Detta är en människa som betraktar förändringar som hot och främlingar som konkurrenter." Kan känna igen mig lite i detta. Målsättningen skulle därför vara att istället gå mot att vara introvert och stabil, så kallat flegmatisk. "Detta är en lugn och trygg människa med en djupt rotad självbild. Det finns litet behov av självhävdelse eller av att dra uppmärksamhet till sig. Denna typ uppfattas ofta som en god lyssnare, en eftertänksam beslutsfattare eller en vis gumma."

 

Att ha en släng utav pessimism är vanligt för en introvert, och Jonkman skriver att en fördel med det i alla fall kan vara att det i flera avseenden gör dig stryktålig. För som introvert är du ofta din egen värsta kritiker, vilket gör att få saker andra kritiserar dig för kommer som en överraskning. Du känner ju redan till dina brister och svagheter. 

 

Att vara introvert och en HSP (highly sensitive person) hör också ofta ihop. Att jag har drag av HSP vet jag redan. Jonkman beskriver att belöningssystemet hos en HSP är känsligare än hos extroverta och därför har en HSP lätt för att uppleva starka känslor. 

 

 

Några drag som Jonkman skriver är exklusiva för HSP är att uppleva en hög närvaro i rummet och vara mycket uppmärksam på det som sker i nuet, att ha en livlig inre känslovärld och empatiska känslospröt som uppfattar andra människors sinnesstämning, och detta är egenskaper som jag känner jag väl igen mig i.

 

Att placera människor i olika kategorier och fack på det här sättet kan förstås vara en fara och en utmaning, men det kan också vara en styrka och skapa en större förståelse för andra människor. Ett exempel på det kan vara då man istället för att se någon som lat, långsam och oambitiös får en förståelse för att personen i fråga kanske är introvert, och att man därigenom också för en större förståelse för hur man kan hantera personen och använda denne som en tillgång. Jonkman beskriver en kollega på sitt jobb: "Min långsamma, detaljorienterade och sega kollega blev nu istället introvert i min världsbild. I samma ögonblick blev han en tillgång. Jag började använda hans eftertänksamhet som ett sätt att spegla mig själv. Vad tror du om det här, frågade jag honom. Sedan gav jag honom så lång betänketid som behövdes." 

 

Det är dock viktigt att komma ihåg att introvert inte är det enda en människa är. Du är massor med andra saker. Man kan dessutom vara bra på att gå in i en extrovert roll även som introvert och ibland kan det vara både en styrka och en fördel, förutsatt att man inte fastnar där på egen bekostnad. Jonkman beskriver rent av hur han har blivit mycket bättre på att vara extrovert efter att ha upptäckt att han är introvert: "Dels kan jag planera för mina extroverta exkursioner så att jag inte blir för trött, dels känner jag mig trygg med vem jag är, stolt över vem jag är, och har därför fått ett bättre självförtroende och en bättre självkänsla." 

 

Att ha ett skal och vara en person när vi är själva och sen bli någon annan i sociala sammanhang är lite typiskt för introverta (och behöver inte vara någonting dåligt, som jag ofta har trott och tänkt). 

 

Två ord att förtydliga: blyghet och osocial. 

   "Blyghet har ingen koppling till vare sig introversion eller extroversion. Det är resultaten av ett anlag som gör dig obekväm för uppmärksamhet. Du kan vara jätteextrovert och samtidigt blyg. Då vill du vara med människor hela tiden men undviker att ta en central roll. Blyghet är annorlunda än introversion rent neurologiskt. Tänk såhär: Ifall du är rädd för social situationer är du blyg. Ifall du föredrar att vara själv är du introvert." 

 

Nu har jag kommit ungefär halvvägs in i boken i detta inlägg och vill avsluta med att poängtera att det sker ett skifte från extrovert favorisering till introvert förståelse. Det finns ljus i tunneln, skriver Jonkman. Allt fler har börjat fundera på vad som är deras egentliga personlighet. Fler och fler introverta personligheter avspeglas i media, tv och film. Vi blir något stillsammare och mindre äventyrliga i vissa avseenden. Den tysta revolutionen infinner sig, sakta men säkert.

 

I motsats till i den västerländska kulturen är introversion redan den föredragna normen i öst. Där uppskattas reflektion, eftertänksamhet och värdighet. Därför är också de introverta människorna de lyckligaste i dessa kulturer. "Glädje har alltså snarare en koppling till vad som är idealet i samhället och hur nära detta ideal är du är." 

 

"Det är lättare att passa in i samhället om du är extrovert.
   Det är däremot lättare att vara belåten som introvert. 
   Vi behöver inte aktiveras, vi har mycket sällan tråkigt. Väntetid är en stund av avkoppling för oss. Ensamhet är för oss ett ord med en övervägande positiv innebörd." 

 

Så det så! Stay tuned för del 2.