Så, nu har jag jobbat två timmar om dagen i fyra dagar. Hur har det gått? Jo, ganska bra. Och bara att kunna svara så är VÄRT ATT FIRA! För guds skull. Men visst, jag kände mig gråtfärdig och utmattad igen på måndagskvällen. Såklart! Fast vaknade med förnyade krafter på tisdagen. Har tyckt att det är lite mysigt att ha någonstans att gå till, tycker bättre om mitt nya kontor som jag har flyttat till, och de två timmarna går ganska fort.
Men sedan faller jag förstås in i gamla mönster. Stressnivåerna rusar när jag tilldelas en uppgift (vilket min chef inte heller förstår att jag kanske inte bör få såhär tidigt...), när jag överhuvudtaget ser min chef och av att bussen är full när jag tar den till kontoret på morgonkvisten. Men jag är ju MEDVETEN om att detta sker, och bara det är ett framsteg. Det kan lätt kännas som att jag är tillbaka precis som jag var förut och att jag faller tillbaka helt, men jag är förändrad. Jag är klokare. Och bakslagen kommer att komma oavsett, jag ska inte dra för stora växlar av när de kommer utan bara acceptera att det är så. Och se allt som faktiskt blir bättre.
Ikväll hade jag tänkt träna men hade ingen energi till övers för det. Eftermiddagarna när jag landar i soffan är tyngst, då pustar jag ut och blir trött i kroppen. Och visst att det skulle hjälpa mig att träna, för energinivåns skull, men jag behöver inte pusha mig så hårt. Jag kan träna på lördag, en annan dag, istället. Se och vara nöjd över att jag har orkat med en massa saker idag. Först var jag på kontoret i två timmar, sedan åt jag lunch med en arbetsbekant, sedan var jag på mitt nya jobb to be och gick igenom avtalet samt fick hälsa på alla som var inne på kontoret. Sedan var jag inne på MQ och Brothers för att leta födelsedagspresent till min pappa. Sedan gick jag in på ICA och handlade mat. DET ÄR MYCKET, för en sjukskriven. Och jag klarade det helt galant, för en sjukskriven. Jag får inte vara så hård mot mig själv. Så när jag avbokade träningspasset var det inte med hårda tankar, det var ur snällhetssynpunkt. På ICA köpte jag chokladbollar att belöna mig med, och det är viktigt. Det är en fin stund för mig när jag får sjunka ned där i soffan med mitt lilla mellanmål och fika, titta på, som idag, Grey's Anatomy och bara vara.
Det är okej.
Jag är okej.
Jag är okej.
Kommentera